Dinoflagellater: mätningar och klassifikation

 

Dinoflagellater är en grupp encelliga, mikroskopiska alger som kan variera kraftigt till utseendet. Dinoflagellaterna är kända från silur men förekommer främst från mellersta mesozoikum. De är i nutiden en viktig del av havens plankton men lever även i sötvatten.Dinoflagellaternas livscykel har två stadier: det vegetativa stadiet med en theca och ett vilstadium med en cysta. I thecastadiet är cellen aktivt rörlig och omges av ett cellulosaskal. I vilstadiet bildar cellen som skydd mot ogynnsamma miljöförhållanden ett hölje innanför thecan och omkring plasman. Cystan är orörlig.
Hos levande dinoflagellater är det främst theca-stadiet som studerats. Inom paleontologin är det vilstadiet som är intressant eftersom endast cystorna bevaras som fossil.
Eftersom cystan bildas innanför thecans vägg och eftersom båda är kontrollerade av samma genotyp är det naturligt att de kan uppvisa betydande likheter så att cystan motsvarar thecans morfologi. Cystornas form kan variera kraftigt. De kan vara sfäriska och släta, men de har ofta olika slags utskott. Flera former är tillplattade. Peridinioida dinoflagellater är tillplattade och försedda med horn (figur 1). Cystans vägg kan ha varierande uppbyggnad och bestå av ett eller två (eventuellt tre) lager. Den yttre väggen benämns pericyst och den inre väggen endocyst.
  figur 1

 

 

 

 

 

Figure 1. Peridinioid dinoflagellate with pericyst and endocyst.

Analyser av längden och längd/bredd-kvoten hos pericysten och endocysten av olika arter visar att pericystens variation i allmänhet är större än endocystens. Endocysten har en mindre långsträckt form som är tämligen konstant inom en art (figur 2). Medelvärdet för längd/bredd-kvoten för endocysten varierar för de arter jag undersökt mellan 0.8 och 1.4 med medianvärdet = 1.0, medan medelvärdet för längd/bredd-kvoten för pericysten varierar mellan 1.3 och 4.5, med medianvärdet = 2.1

figur 2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figure 2. Peridinioid dinoflagellate Deflandrea diebeli. Distribution of length (L) and length/width ratio (L/W) of endocyst (E) and pericycst (P). n = number of specimens.

 

En ändring av cystans form mellan olika stratigrafiska nivåer kan visa på ett utvecklingsförlopp som orsakar en morfologisk förändring av fenotypen (figur 3).

 figur 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figure 3. Peridinioid dinoflagellate Paleoperidinium pyrophorum. Scatter diagrams with regression line showing cyst length (L) to cyst width (W) in two different samples. The slope (m), correlation coefficient (r), and number of specimens (n) are recorded on the figure. The correlation betweenL and W is statistically significant on the 0.1% level

 

Förhållandet mellan formen hos pericysten och endocysten är relativt konstant inom ett släkte men varierar mellan olika släkten (figur 4 och figur 5).

 figur 4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figure 4. Peridinioid dinoflagellates Deflandrea diebeli and Isabelidinium cooksoniae. Scatter diagrams with regression line showing length/width ratio of pericysts (L/W P) to length/width ratio of endocysts /L/W E). The slope (m), correlation coefficient (r), and number of specimens (n) are recorded on the figure. The correlation between L/W P and L/W E is statistically significant on the 0.1 % level.

 figur 5_750

Figure 5. Regression lines based on reduced majoraxis in scatter diagrams showing length/width ratio of pericysts (P) to length/width ratio of endocysts (E) for species of peridinioid dinoflagellates of genera Deflandrea, Isabelidinium, Subtilisphaera, and Trithyrodinium from the Trelleborg boring core T-1 (southern Sweden). The slope (m), correlation coefficient (r) and its significance level (* = 5 %, ** = 1 %, *** = 0.1 %), and number of specimens (n) are recorded on the figure.

 

Den begränsade variationen av storleken och formen hos endocysten av de studerade dinoflagellaterna visar att den inre väggen utvecklades under genetisk kontroll inuti en theca. Pericysten visar en vid morfologisk variation som kan vara resultat av påverkan av miljöfaktorer under den yttre väggens utveckling.

De båda släktena Isabelidinium och Eurydinium skiljs genom formen hos endocysten. I Isabelidinium skall längden av endocysten vara lika stor som eller mindre än bredden (L/W<1.0) medan i Eurydinium skall längden av endocysten vara större än bredden (L/W>1.0).

 figur 6

 

 

 

 

 

 

 

 

Figure 6. Peridinioid dinoflagellate Isabelidinium cooksoniae. Distribution of length (L) and length/width ratio (L/W) of endocyst (blank) and pericycst (dotted). n = number of specimens.

 

I det material jag studerat varierar längd/bredd-kvoten hos en art mellan 0.6 och 1.2. Kvoten är normalfördelad och har medelvärdet = 0.9 (figur 6). Detta visar att det inte finns någon anledning att särskilja dessa två släkten med endocystens form som kriterium.

 

Referens

Lindgren, S., 1984.
Acid resistant peridinioid dinoflagellates from the Maastrichtian of Trelleborg, southern Sweden. (Summary in Russian.) Stockholm Contrib. Geol., 39(6): 145—201. Stockholm. ISSN 0585-3532. ISBN 91-22-00519-6. — Buy at the lowest prices among books in Sweden.
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s